Idioter
Min dag började jätte bra vaknade vid 08.00 och bara kände att den här dagen kan bli bra. Visste ju att jag skulle till skolan till min hjälplärare men han är det inga problem med han är väl den ända som bryr sig att vissa har svårt för endel saker. Men ag gick upp och tog en cigg på balkongen och redan då var det ganska skönt ute så jag hade tänkt att jag skulle hem och lyssna på min bok på balkongen efter ´skolan men så blev det ju självklart inte.
Var hos min hjälp lärare och det var nyttigt som alltid sedan gick jag förbi Anders rum där han satt tänkte jag skulle prata med honom om det där med diabetes som jag var tvungen att prata med honom om. Gick in och trodde ju att jag bara skulle be honom om en tid.
Men nej då det första han gjorde var att klanka ner på mig och om hur dålig jag var så inte fattat hur man gör när man bokar tid på firts class, sedan så började han ifråga sätta mig varför jag inte pluggat till diabetesen idag (Kanske för att jag inte hade planerat att jag skulle göra det just då) men det ska man ju alltid kunna, Inte nog med det han säger ju oxå att det är SÅÅÅÅÅ himla stort misstag jag har gjort som inte ENS kan skilla mellan diabeteskoma och insulinkoma,
Jaha tack för den då tänkte ju bara jag.
Vet ju att det är så många andra som kommer undan med mycket större fel än detta men han bestämmde sig redan första gången jag hade hoom att mig ska ha inte gilla för jag är ju jobbig som harproblem och behöver mer tid. Det är som ite villiga att ge mig.
Jag började ju plugga därför att är jag var och pratade med dom på tjustskolan så lovade dom guld och gröna skogar att dom ska hjälpa mig så mycket dom bara kan, Har inte sett en enda dendens till att dom är villiga att ge mig nått mer än till alla andra.
Skulle aldrig börjat plugga om jag visste att dom ännu en gång skulle klanka ner på mig så här mycket. Jag käner mig bara som ett stort problem för alla, och det bli ju inte bättre när man har seminarium är jag har sagt till honom att jag har mina problem och att jag har jätte svårt att prata inför en grupp och med dom som jag har seminarium med så kan inte jag få en syl i vädret för dom pratar hela tiden jag måste få några sekunder på mig att tänka men det hiner man aldrig och dom avbryter mig hea tiden. Och Anders tar inte någon hänsyn till det här överhuvudtaget. Enligt honom så ska alla kunna prata skit bra i en grupp. Men som dom sa innan jag började att alla kan ite lära sig på samma sätt endel måste få använda sitt eget sätt att lära sig på.
Ja men då kan väl jag få ha ett skriftligt inlämnings arbete då eftersom jag tycker det är det bästa sättet som jag lär mig på. Men nej då. Det är ju en fett lögn dom drog.
Just nu så känner jag mig så dålig och bara till problem för alla som har med skolan att göra så ibland undrar jag om jag ska dra ut på lidandet ännu mer eller om jag bara ska sluta plugg, Men då fis det ju ite en chans att jag kan få arbeta med det jag vill. Men kommer säkert bara att må mer och mer dåligt varje gång dessa lärare säger hur dålig jag är.
Kanske skulle hoppa av. Men för mig är ju det att misslyckas och jag ville verkligen inte göra det de här gången oxå.
Men vet inte hur mycke jag orkar ta, Det är ju ändå mer än ett år kvar och kan jag klara det uta att bryta ihop totallt. Det vet inte jag.
När jag gick hem från kolan så gick jag hela väge hem med tårar i ögonen och önskade bara att jag skulle kunna få vara lite smart och klara skolan.
Känns som att Anders gör allt för att bli av med mig oxå eftersom han trycker ner mig.
Satt mig på balkongen och tänkte hur illa behandlad får man egentligen bli utav en lärare?
Satt med tårar som rann er för min kind och inte bara för att han var så elak utan oxå att han skiter ju i att jag behöver ha lite tid på mig för att lära mig, Nej då redan imorgon kl15.00 ska jag ha omseminariumet med honom och då ska jag kunna allt det här.
Sedan sa han oxå att på Torsdag har ju du seminarium på nervsystemet. Ehhh ja en skriftlig rapport ja.....Sa ju jag...Han bara hånlog mot mig och sa snäsigt neeej det är muntligt seminarium för er distansare....What the fuck....tänkte jag och fick panik känsla inom mig....Jag trodde verkligen att jag för en gångsskull skulle få skriva...Neep inte ån lycka för mig inte.
Så jag satt med Paiken i halse och tårar som rann ner för min kind är älsklingen kom hem.....Fick iaf bra tröst av honom men det tar ju tyvärr inte bort hur ont det gör....
Nej det käns som att för att jag ska bli värd nått så måste man bli smart annars är man bara ett problem för andra.
Och att det ska vara lärare som får en att känna så är fan inte rätt....nästan så att man bröt i hop så mycket så att man helst ville göra ått dumt så att lärarna ska slippa alla problem med mig.
Fy fan säger jag bara! Han är ju blåst. Fick sån lust o skriva ihop ett mejl till han o fråga vafan han håller på med. Det finns faktiskt nåt som heter läraransvar, kanske inte han vet vad det är? Så himla typiskt också att dom har lovat o hjälpa dej, därför du började plugga igen. Om du visste att det skulle bli så här hade du ju inte börjat plugga från första början. Ja vi får väl se vad som händer idag. Ja alltså det är ju svårt men på nåt sätt måste du ju nästan säga till honom vad du känner och tycker, det ska man kunna säga utan att få ett helvete tycker jag. Får ju också påtala att anledningen till att du började plugga var att dom sa att dom skulle hjälpa dej. Kom bara ihåg en sak, du är inte sämst, även att det känns som det så är du inte det. Det är lite av en självuppfyllandeprofetsia också om man tänker och känner så. Jävligt o säga för mej, jag vet men jag är ju o andra sidan objektiv. I all denna skit så har du alltid mej, du ska aldrig vara rädd för att söka tröst hos mej, aldrig. Jag är ju som sagt din trygghet och jag Älskar dej, kom ihåg det, speciellt när du pratar om att göra nåt dumt.
Hoppas som sagt att din dag blir bättre än igår.
LOVe YOu! Puss /// Din för alltid.
Ja, lärare är inte bra på att förstå sånt där. Men jag kan gärna hjälpa dig om du vill. Jag har ju exempelvis haft diabetes redan. så om det är något så ring. Men samtidigt måste man ju förstå att allt inte får vara skriftligt. För skriftligt så kan nu ju hela tiden kolla faktaböcker medan ni skirver. På seminarier måste det ju sitta i huvudet. Och det är väl det dom kollar då antar jag.. Men jag lider med dig tjejen. Kramis
Har dom gått och lovat att du ska få skriftliga seminarium så ska dom banne mej hålla det också. Att kolla faktaböcker samtidigt som man gör ett prov låter inte rimligt och inte accceptabelt och det tror jag inte dom godtar heller.för en lärare sitter väl med eller? så det lät lite fel!
Hade jag varit dej Sandra hade jag gått till din hjälplärare och berättat oragrant om vad han anders sa och hjälper inte han dej så går du till rektorn hjälper inte hon dej, så går du högra upp i ledningen. Jag har talets förmåga och ställer upp att prata med dom och skälla pedagogiskt hehe.
Och du Sandra, DU är INTE trög, har dom fått dej att tro det så har dom ett jävla dåligt sätt att lära ut det dom ska.
Hej!
Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver..jag har samma problem, just med den muntliga biten. Tycker sånt är jätte jobbigt, ursch. Och jag har aldrig haft särkilt lätt för att lära heller. Jag lider med dig, trots att jag inte ens känner dig. Men som alla här ovan har sagt, så är du INTE sämst, och du är ingen last för någon. Kämpa på bara och visa att du kan! Och kan du inte, så nej, då är det inte hela världen. Det är inte ett misslyckande, det är ju lärarna som inte hjälper dig på rätt sätt. :/ De finns ju där för att lära, och lär du dig inte, vems är felet då? Förmodligen lärarnas, visserligen kan man ha olika svårt/lätt för att lära - men det handlar ändå om sättet att lära på i slutändan. En del lär sig bäst via läsning, en del via att lyssna på fakta, en del genom att skriva. Själv lär jag mig bäst genom att läsa om och om igen och skriva ner stödord eller en hel text eller liknande så jag får ett "bild-minne" med mig. Då minns och ser jag framför mig vad jag skrev och så..lite svårt att förklara. Hehe.
Men så, mår du bara dåligt, och det inte händer något om du tar upp detta med lärarna, så tycker jag att du ska sätta dig själv främst och börja tänka i andra banor. Kanske kan du få jobba med det du vill senare, eller börja läsa någon annanstans..samtidigt förstår jag ju att man inte bara vill hoppa av heller när man väl har börjat. Så kämpa på och kom ihåg att du inte är sämst och sådär, för det är du inte!! Och det kan jag säga även att jag inte känner dig. Jag känner ju Jens, han är en bra kille och han känner ju dig, och han säger samma sak! Han finns för dig och stöttar dig verkar det ju som. Ta hand om varandra och kärleken (den är viktigast) och kämpa på som sagt! :) Du kommer klara det tror jag! Jag kanske ska börja läsa till konditor i höst..så jag kanske får samma problem. Då vänder jag mig hit. Haha. Mvh Emma.
