för ett parr månader sedan så bestämde jag mig för att jag skulle tatuera mig. satt och funderade på vad jag ville ha och först kom jag på att jag ville ha texten CARPE DIEM mellan skulderbladen. Men ju mer jag funderade och ju mer jag kollade på internet så såg jag att nästan alla har den texten någonstans så den slog jag bort.

Så efter ett tag så bestämde jag mig för att göra något på vaden.
Jag visste att jag ville ha stjärnor, fjäril och en blomranka men  visste inte hur jag skulle få ihop den om det över huvudtaget gick att få ihop allt i en tatuering så jag åkte ner till tatuerings studion och förklarade vad jag ville ha han sa att han skulle skissa lite så jag fick en tid.
efter ett tag skickade han en bild till mig på tatueringen som han tyckte som jag skulle kolla på.

Hans förslag var denna vilket jag inte gillade jätte mycket så jag funderade lite till och försökte förklara för honom om jag ville ha mer än en blomma bara.
Sedan var dagen här då det var dags han hade ritat upp blommor som han satt på mitt ben sedan så fri målade han på mitt ben som skulle vara med.
och resultatet vart super måste jag säga.

Här är den precis ny gjord.
tog ca 2 timmar.
Smärtan var inte jätte farlig som jag hade inbilat mig.
//Sandra

För nästan exakt ett år sedan den 5 Juni 2011 så avled min älskade mormor.
Fick ett samtal av min Pappa att dom hade åkt hem till mormor och morfar för att dricka lite kaffe när dom klev innan för dörren så mötes dom av en otrolig stank dom förstog inte först vad det var och morfar viste inte heller när dom kom in i vardagsrummet så låg mormor på golvet med ett täcke över sig. då förstog mamma att hon hade dött.
Men tyvärr så hade inte min morfar fattat att hon var död utan han trodde att hon låg och sov så det var han som hade lagt på henne ett täck och han gick omkring och väntade på att hon skulle vakna vilket hon aldrig mer skulle göra.
Det var en välgit tragisk tid och mycket tårar föll från oss alla vi hade alltid umgåts så himla mycket med dom. när jag var mindre gick vi ibland bort ditt för att bara äta lite mat eller bara sitta och snacka med dom.

Men hon har det bra där hon har det nu.

RIP min kära mormor


vi saknar dig
//Sandra

Som ni säkert redan har förstått så är Jens allergisk mot pälsdjur plus mycket annat det var ju därför som jag var tvungen att ge bort Zorro. För kunde inte både ha katten och jens dom gick inte i hopp på grund av allergin.
Men för ca 7 månader sedan så satt jag och läste om diverse djur som man kanske kunde klara även fast man var pälsdjursallergiker.
Fick först fram att endel tål vanliga råttor så jag satt och funderade på om man skulle skaffa sig en råtta och testa.
Berättade för Jens om vad jag hade läst, Han satt sig också och läste och då fram kom det att det var ca 50/50 chans att ha skulle klara dom. så då fick jag slänga den tanken åt sidan.

Jag är ju som ni vet väldigt djur kär och det känns hur tomt som helst när man inte kan ha något.
Så jag fortsatte att läsa om djur.
När jag helt plötsligt kom in på en sida som handlade om Gerbiler. Jag blev väldigt nyfiken på vad det var för slags djur för jag hade aldrig hört talats om det.
Då framkom det att det var ökenråttor som ursprungligen kommer från mongoliet.
Satt och kollade på massa olika sidor när jag snubblade på en sida som handlade om just pälsallergiker. och där stog det att nästan alla tål dessa djur eftersom dom inte luktar något.
Berättade åter igen för jens vad jag hittat och han fortsatte läsandet och till slut förstod även han att han faktiskt kanske skulle tåla dessa små gnagare.

Så när vi väl hade bestämmt oss för att vi skulle skaffa ett par sådana så köpte vi på oss bur och hela köret, sedan så åkte vi ner till Zoo affären där dom faktiskt hade några sådanan så vi tog med två stycken hem. Dagarna gick och jens kände inte av dom.

Här är dm två som vi köpte Mogge och Lillis

för ca en månad sedan så blev den vita sjuk. Hon var ute och sprang på soffan som hon så ofta har gjort men när jag kom för att kolla till henne och la mig på soffan så kröp hon tätt intill mig och satt och sov.
Så brukar hon inte gör för när hon är ute så kan hon knappt vara still en sekund men nu satt hon stil flera minuter.
Trodde först att vi hade tagit ut henne vid fel tillfälle när hon var som tröttats så vi satt tillbaka henne i buren där Mogge väntade på henne hon satt mest i hoppkrupen som en liten boll.
På kvällen förstog vi att det var något som var fel för då såg vi hur hela ansiktet hade svullnat upp och hon var vimelkantig. så vi tvångsmatade henne med vatten så hon inte skulle bli uttorkade men hon ville inte ha så tillslut så kröp hon ner i buren under spånet så jag och jens givk och la oss efter mycket vankande och tittat till henne.
På morgonen så gick jag direkt upp för att titta så hon levde. Det gjorde hon. vi försökte ännu en gång ge henne vatten och godis men hon var inte alls sugen efter ett par timmar så gick jag och kollade på henne igen då såg jag att hon hade avlididt vilket var väldigt jobbigt eftersom hon var den roligaste av dom två. vi sörjde henne och bestämde oss för att vi inte skulle köpa någon ny innan Mogge försvann också eftersom det är så himla svårt att få den gamla att gå ihop med nya gerbiler. Dagarna gick och vi märkte att Mogge inte han heller åt eller drack så vi förstod att han saknade sin kompis hon tyckte inta alls att det var roligt att vara själv hon sov nog bort säkert tre dagara utan att komma fram så då tog vi beslutet att vi var tvungna att skaffa nya så hon blev lite gald igen.
Så dagarna därpå så äkte vi åter igen ner till zooaffären och skulle kolla om det fanns några gerbiler att köpa.
vi hade sådan himelsk tur för det var så att dagen innan hade det kommit in en tjej som hade råkat få gerbil ungar av misstag och hon hade inte plats för fler hemma så hon hade lämnat in dom till zooet och då köpte vi två små nya gerbiler.

Muffsan en av dom nya


Pysen den andra av dom nya.


Mogge mår jätte bra nu när hon har fått sällskap av sina nya kompisar dom springer omkring och busar hela tiden med varandra och hon har blivit mer kelig sedan dom nya kom.
//Sandra

Den 15 mars 2012 blev jag äntligen med körkort.
Trodde aldrig att det skulle vara så lätt att skriva upp och köra upp som det var.
Jag skrev upp vid 9.00 på morgonen fick GODKÄNT. Vilket jag knappt hade vågat tänka på att jag skulle få, var nästa hundra procent säker på att jag i alla fall skulle få skriva upp en gång till men ICKE det behövde jag inte blev verkligen chokad när det stog på datorn att du är godkänd haha det ni :)

Sedan vid 12.00 samma dag var det dags för att sätta sig i bilen och köra upp.
Jag hade ju bara hört negativa saker om uppkörningslärarna så jag trodde verkligen inte att det skulle gå, Har hört att dom är sten hårda med allt och att man måste vissa att man kan allt man lärt sig.
Jag var ju orolig för att dom nästa skulle kugga mig med en gång när jag ska att jag inte kunnde höger eller vänster. Men det var inga problem han satt och pekade var jag skulle.
Fick som tur var en ung kille som var jätte trevlig och han fick mig verkligen att känna mig avspännd tänkte knappt på att jag körde bil utan han pratade om allt mellan himmel och jord.
Så då var det dags att sätta sig bakom ratten och göra min uppkörning åkte först mot tjustgården sedan upp vid kvantum rondellen och sedan ut från stan mot verkebäck precis innan verkebäck finns det en "spansk sväng" som jag skulle ta och sedan var det bara att åka tillbaka in i västervik och väl där inne skulle jag köra till seven eleven och in på en liten gata där jag fick backa runt ett gathörn. sedan var det bara raka spåret tillbaka till körskolan. Till det att jag satt mig i bilen och till det att jag fick reda på att jag ännu en gång samma dag var GODKÄND tog det inte mer än 35 minuter.
Så jag måste ju verkligen erkänna att jag hade en väldgit lätt uppkörning.

När det äntligen var klart så ringde jag till min Jens för han skulle hämta mig, Men han fick ju självklart för första gången åka som passagerare med mig :)

Min snälla svärfar hade dagarna innan varit så snäll och låtit mig få hans bil för han skulle köpa en ny bil så den fick vi av honom och jag är så nöjd med min pärla.
Hon går framåt vilket är det bästa.


Här är min pärla. En Ford mondeo.

//Sandra

Jag vankar fortförande fram och tillbaka på Tjustgården som jag gjort dom senaste tre åren, springer som vikarie mellan alla olika grupper.
Jag har ju tyvärr inte nått upp så längt så att dom är tvungna att ge mig vikariat ännu men jag ska inte klagga tycker faktiskt fortförande att det är helt okej med att springa runt det ger mig mer glädje än att vara låst vid en och samma avdelning dag ut och dag in.
Visst skulle det vara skönt med att ha månadslön och veta när och var man ska vara hela tiden men ändå så trivs jag som jag har det.

Dom senaste 3 månaderna har jag ju haft ett vikariat på en avdelning för en tjej som varit sjukskriven, Det har verkligen varit toppen. Jag har haft mitt schema som jag gått på och jag har sluppit det där med att bli väkt på morgonen för att dom ringer in mig.
Den avdelningen har varit väldigt kul att vara på det är så himla roliga personer som jobbar där man har inte tråkigt någon gång.
Först så skulle jag bara ha varit där i en månad men sedan så vart det längre och längre vilket har varit himla skönt. så nu ska jag jobba på den avdelningen ons och Tors dom sista dagarna,
Kommer känna saknad från både personalen och vårdtagarna men jag ska ju inte så långt ska in på en annan avdelning och ha sommarjobb där från och med Fredag och sedan hela 3 månader framåt vilket blir hur skönt som helst för då hoppar man från ena schemat till det andra.

Sedan har vi ju det här med att kommunen saknar pengar så jag är lite orolig för vad som kommer hända med mig efter augusti om jag kommer få jobba något mer eller om dom är tvungna att dra in så himla mycket så att dom inte kan plocka in mig så mycket. Men får ta en sak i taget och jobba dessa 3 månader sen får vi se vad som händer. Håller i alla fall tummarna för att dom behöver ha mig efter det också

//Sandra

Äntligen har jag fått lust igen till att skriva lite blogg, Den har inte infunnit sig på väldigt länge men jag fick sådan lust nu ikväll att skriva av mig lite.
Hoppas att det håller i sig för det är så himla skönt att få skriva ner tankar och funderingar kring livet.
Kommer att skriva lite inlägg om saker som hänt i mitt liv nu i separata inlägg för jag vill få ordning på alla dom saker som jag har i huvudet och skulle jag skriva ner allt i ett skulle det bli så himla långt så man blir tokig om man läser det.
Jag får väl se hur ofta jag kommer att komma tillbaka och skriva här blir säkert lite uppbehåll lite då och då när jag tycker att det inte händer något i mitt liv som är något att skriva av sig på.
//Sandra